Det är en djupt rotad tradition i Sverige att betrakta postservice som en grundläggande rättighet, tillgänglig för varje individ var de än befinner sig i landet.
Det är därför med tungt hjärta vi observerar att Postnord, som har ensamrätt på spårbara småförsändelser med varubrev, har gjort ett val som skadar småföretag och konsumenter i områden utanför storstäderna.
Fiaskot med Postnords varubrev.
Postnord har bestämt att från och med nu begränsas inlämningen av varubrev till postkontor, som enbart finns i urbana områden.
Annons presenteras genom bilden.Klicka på bilden för att genomföra din beställning.
Som resultat är företag som erbjuder små och lätta föremål nu nödsakade att anlita dyrare fraktalternativ för att ge sina kunder möjlighet till spårning.
Detta är ett beslut som inte endast höjer utgifterna för företagen, men också för konsumenterna.
Frågan är inte enbart en om eskalerande kostnader.
Detta berör den grundläggande principen att likvärdig tillgång till postservice ska vara tillgänglig för varje person.
Landsbygden, som redan lider av brist på olika tjänster, hamnar återigen i en nackdelaktig position.
Småföretag som är beroende av att skicka varor på ett kostnadseffektivt och spårbart sätt upplever detta som en svår stöt.
Nu måste de bestämma sig för att antingen täcka de ökade kostnaderna själva eller att låta kunderna betala mer.
Varken det ena eller det andra alternativet är hållbart över tid och kan resultera i att svenska företags konkurrenskraft försämras.
Detta är också en angelägenhet som rör rättvisa.
Som ett statligt ägt bolag bör Postnord handla i enlighet med allmänhetens intressen.
Det strider mot denna princip att försvåra tillgången till grundläggande posttjänster för en betydande del av befolkningen.
Det är viktigt att alla områden i Sverige erbjuds lika förhållanden för handel och kommunikation.
Det konstiga är att Postnord faktiskt besitter ett nätverk av paketombud som skulle kunna hantera varubrev om de bara instruerades.