Under 1960-talet lanserade Robert Coleman Atkins en diet för viktminskning som kom att få namnet Atkinsdieten. Den innebär att fet mat och kött är tillåtet så länge kosten i övrigt är snål på kolhydrater. Att lägga till fett i kosten bidrar till att man kan behålla en mer långvarig mättnadskänsla, och en av de främsta fördelarna som beskrivs av människor som provat Atkinsdieten är att man slipper vara omätt medan man går ner i vikt.
Atkinsdieten utgörs av fyra faser: Induktionsfasen, viktminskningsfasen, mellanfasen, samt underhållsfasen. I induktionsfasen ska dieten medföra att kroppen försätts i ketos. Under viktminskningsfasen ska kolhydratintaget ökas med 2 gram per vecka, och denna fas ska löpa till dess att bantaren når cirka 4 kilo från sin idealvikt.
Vad beträffar underhållsfasen är den ämnad att förbli livet ut. Bantaren bör fortsätta äta i enlighet med de vanor den invant sig under de tidigare faserna. Den viktigaste principen för dieten är fortfarande att förbränningen av de livsmedel som intas bör vara så låg som möjligt. Om vikten återigen ökas kan bantaren starta om från början med induktionsfasen.
I den västerländska dieten finns i huvudsak två felaktigheter enligt Atkins. Folk äter till exempel för mycket socker, sirap och mjöl, d.v.s. raffinerade kolhydrater. Atkins noterar även att människor överlag är allt för rädda för mättat fett när det snarare är transfetter som bör undvikas. Mättade fetter finns bl.a. i fett kött, ost, smör samt feta mjölkprodukter. Mättat fett har högre smältpunkt än omättat fett, och de vanligaste fetterna är ganska fasta i rumstemperatur, medan omättade fetter vanligtvis är vätskor i form av feta oljor.
Enligt Atkinsdieten är självklart kostplanen oerhört betydelsefull men dieten betonar även daglig fysisk aktivitet samt intaget av näringstillskott. Det är viktigt att även grönsakerna har ett lågt kolhydratinnehåll.
Meningen med Atkinsdieten är att den ska begränsa intaget av kolhydrater för att få kroppen att ställa om sin förbränning av i huvudsak glukos till förmån för förbränning av kroppsfetter. Det är en process som kallas lipolys som tar vid när kroppen uppstår stadiet av ketos, vilket den gör när den gjort slut på överskottet av kolhydrater. Rent konkret innebär det ett metaboliskt tillstånd som uppstår när levern i hög utsträckning frisätter ketonkroppar i blodet. Kroppen gör således av med mer energi för att uppfylla kroppens näringsbehov. I själva verket är ketos en kroppslig skyddsmekanism eftersom den hamnar i ett svälttillstånd.
Att minimera intaget av kolhydrater har effekt på blodsockret. Det är enligt Atkinsdieten betydelsefullt att få i sig livsmedel som bearbetats så lite som möjligt och som har lågt glykemiskt index (GI). Det är p.g.a. somliga livsmedels höga GI-värde som de inte är tillåtna inom Atkinsdieten. Det är ett mått på hur livsmedel påverkar effekten av blodsockervärdet, vilket är ett värde som ligger till grund för annorlunda kostrekommendationer inom vissa dieter. Det är i huvudsak kolhydraterna i livsmedlet som påverkar GI-värdet. Det innefattar både deras variant och kvantitet. Föda som består av mycket kolhydrater med högt GI-värde kallas vanligvis för “snabba kolhydrater”, medan de med lågt GI-värde kallas för “långsamma kolhydrater”.
