Den fas som är tänkt att vara bestående hela livet enligt Atkinsmetoden kallas för underhållsfasen. Den som är i underhållsfasen ska kunna avstyra eventuella viktsviktningar genom att justera med mer eller mindre kolhydrater i sin kost. Det kräver sinne för precision vilket man förväntas ha utvecklats och lärt sig behärska under de föregående faserna.
I underhållsfasen är det viktigt att välja kost med ett lågt GI-värde därför att kroppens procedur av bearbetning ska bli så låg som möjligt. I de föregående faserna hålls ju dock ett helt annat tempo vad gäller kroppens bearbetning.
Underhållsfasen kräver mycket disciplin. Eftersom livet överlag har sina upp- och nergångar så kan våra förutsättningar för att upprätthålla vår ideala vikt ändras. Exempelvis kan psykisk ohälsa påverka hur vi tar hand om våra kroppar. Ifall vikten börjar öka igen så har bantaren naturligtvis möjlighet att börja om med induktionsfasen igen, vilket inte är helt ovanligt. Underhållsfasen innebär nya kostvanor som de föregående faserna ska lära kroppen att godta.
Flera tror att underhållsfasen begränsar frosseri och njutning av viss kost helt å hållet. Det är inte riktigt eftersom Atkinsdieten i underhållsfasen genererar utrymme för människor att unna sig godsaker, men så klart är det på bekostnad av att man ska kunna avstyra viktsviktningar. Faktum är att man redan i de tidigare faserna kan unna sig vissa godsaker som man föredrar, men i underhållsfasen ska man ha lärt sig sin kropps exakta begränsningar för att kunna bevara en permanent idealvikt.
Atkins förespråkar även träning som en parallell process för de som är i underhållsfasen.
