mossor och lavar

Mossor och lavar är stundtals mycket lika varandra till utseendet och kan växa tillsammans, men där tar förmodligen också de största likheterna slut. Det rör sig om distinkt olika växter, mossor äger bladliknande utskott med porer för vatten och näring medan lavar är smbioser mellan en svamp och en alg alternativt en cyanobakterie.

Mossa är evolutionärt gamla växter – runt 450 miljoner år gamla. De tycker om att utvidga där det förekommer fukt och skugga, d.v.s. gärna i skogar. De kan även växa sig kraftiga på mindre organiska material så som eternit, tegel, asfalt, betong samt skiffer – kort och gott på hustak.

Den främsta anledningen till att mossa börjar gro över taket är att det är överskuggat av träd som i tid och otid tappar grenar, blad och även mossporer på taket. Detta innebär en grund för att mossan ska börja ta fart. Mossa tar upp vatten via ständigt öppna porer i sina ofta gröna, bladliknande utskott.

Eftersom fukten stannar kvar i mossan och mossan gärna växer in i fogar och kanter på taket leder det till att takpannorna kan gå sönder när vintern tågar in och mossan utsätts för köld. Alltså är det angeläget att inte låta mossa växa. Ett gammalt knep för att hålla taken mossfria är att spänna upp en tunn koppartråd längs taknocken. När det regnar kommer det fällas ut joner från koppartråden och det åstadkommer att mossan inte trivs och följaktligen inte börjar växa.

Det förekommer i dagsläget inget bra sätt att bli av med mossa som redan har börjat växa över taket. Det främsta sättet är att ta bort mossan för hand, men det är ett någorlunda enformigt och farligt arbete, beroende på hur taket ser ut. Det främsta sättet att bli kvitt mossan är att utrusta sig med en helt vanlig färgskrapa. En del arter av mossa är dock svårare att skrapa bort än andra, men det kräver i stort bara en aning mer kraft samt envishet.

Mossa i gräsmattan är ett annat vanligt förekommande bekymmer. Att mossa fått övertaget beror närapå varje gång på att det är surt, näringsfattigt och/eller dålig dränering. Om man vill erhålla en mossfri gräsmatta är det dessa tre saker som är viktiga att fixa innan man sprider ut bekämpningsmedel så som järnsulfat och mossa gti. Dessa preparat rekommenderas inte till mossbekämpning på hustak eftersom de missfärgar pannorna. Klicka här nu för mer data

Lavar är som bekant en symbios mellan två organismer. De trivs där det är ljust och torrt. En del arter trivs på stenar och ger ifrån sig då ämnen som bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan suga upp. Lavar är vanligtvis grå till färgen, men det finns många undantag. Lavar tar upp sin näring genom nederbörd och är ofta väldigt känsliga för luftföroreningar.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar har åtskilliga användningsområden, till exempel finns det traditioner som påbjuder nyttjande av lav i brödbakning och islandslav kan man med fördel göra sallad på. Annars kan man nyttja olika lavar för att växtfärga bland annat garn. Många lavar ger skilda nyanser av beige och grön, men till exempel stenlav ger en mustig och attraktiv rödbrun färg.

Mossor och lavar är alltså inte så lika som man eventuellt kan tro! Borttagning sker enklast med Fulstopp
.

Det är på flera olika vis som mossor och lavar skiljer sig även om de är påfallande lika varandra. Bägge kan växa över sten och saknar rotsystem och suger upp vatten från sina bladliknande utskott. Där tar även likheterna slut.

Mossa trivs på ställen med stora mängder väta och gärna skugga, så att fukten stannar kvar. Mossor är vanligtvis gröna i färgen och suger upp vatten samt näringsämnen med stöd av porer i sina bladliknande utskott eftersom de inte har adekvat rotsystem för denna uppgift. Istället kan vissa mossor använda rotliknande utskott som förankrar växten tillsammans med underlaget.

Mossa växer i marker som är fattiga på näring, sura och blöta, t.e.x. illa skötta trädgårdar. Mossa är under normala omständigheter – med god dränering, önskvärt pH-värde och redigt gödslat – inte lika motståndskraftigt som vanligt gräs, men då förhållandena ändras tar mossan över och brer ut sig.

Mossa kan i regel klara att bli uttorkade under längre perioder, och när det åter blir vått och fuktigt så kommer mossan att föröka och sprida sig. Mossa trivs också att växa på material så som asfalt, betong, eternit, tegel och skiffer, vilket medför att de kan börja växa på taket.

Det är viktigt att man håller efter sitt hustak för att mossa inte ska börja växa på det eftersom det leder till att fukt hålls kvar på taket och i små materialsprickor. När vintern och kylan därefter kommer, kan det leda till att takpannorna spricker och man får fuktskador samt mögel på vinden och resten av huset. De vanligaste mossarterna är husmossa samt väggmossa.

Lavar å andra sidan, växer helst på torra samt soliga ställen. De är en symbios av en svamp och en alg. Svampen har till uppgift att uppgå till stomme samt skydd åt algen samt att suga upp näring samt vatten. Algen bildar i gengäld energi genom fotosyntes från den upptagna näringen. Normalt är lavar grå till färgen, men massor andra färger finns.

Lavar saknar stam, rotsystem och blad och suger upp vatten och näring ovanifrån och de är oerhört känsliga för luftföroreningar. Lavar har inga problem att klara sig totalt i frånvaro av vatten utan sjunker ned i så kallad torrdvala där ingen tillväxt sker. De vanligaste arterna av lavar är islandslav samt renlav. Islandslav har en lång tradition i olika maträtter, bland annat sallader.

Lavar föredrar att växa på kala ytor, så som sten, trä, bark och jord, men de kan dessutom förekomma tillsammans med örter samt mossor. Somliga lavar växer på trädstammar och får då sin näring genom vatten som sipprar över växten. Det innebär en långsam tillväxt för laven. Läs mer här

Andra lavar växer på stenar och utsöndrar då olika syror som sakta löser upp stenen och utsöndrar diverse mineralämnen som laven kan ta upp. Artindelning när det gäller lavar är emellanåt komplicerad, eftersom det i själva verket rör sig om två arter – en svamp och en alg, men växtsättet och utseendet ger laven sitt namn och det är främst svampen som avgör på vilket sätt laven växer samt hur den ser ut.

Mossor och lavar är således ganska vitt skiljda, när man ser lite närmre på det! Vill man ta bort mossor och lavar är det enklats med Fulstopp – spruta på och regna av.

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den också algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer tips: På denna sajten

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan göra med lavar, om man endast vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga samt fukt. De växer främst på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det medför att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som jämt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket medför att takpannorna spricker. Det är för den skull betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas avlägsna det för hand, inte bruka bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är stundvis även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara väldigt vacker eftersom det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.