Mossor och lavar, skillnader och likheter
Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Även om båda grupperna t.e.x. saknar rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i omkring 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har dessutom en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och där det gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Detta innebär att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa gillar att gro i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.
Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt eliminera mossa. Man ska dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med största varsamhet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.
Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet åter. Emellanåt kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och skänka en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.
Lavar däremot är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå samtliga fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att alstra energi genom fotosyntes.
Lavar trivs bäst där det är ljust samt torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns även lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vätska sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i t.e.x. mat eller att färga garn med det för att erhålla naturfärger. Klicka Här och nu för mer detaljer
Som man kan se så är påväxt och lavar egentligen inte särskilt lika varandra, även om de i en del fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.