Mossor och lavar, vad är vad?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den också algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer tips: På denna sajten

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan göra med lavar, om man endast vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga samt fukt. De växer främst på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det medför att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som jämt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket medför att takpannorna spricker. Det är för den skull betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas avlägsna det för hand, inte bruka bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är stundvis även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara väldigt vacker eftersom det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.