Det går förmodligen inte att hitta en mer legendarisk historia än den som handlar om Absinthe.
De flesta människor har sannolikt en grundläggande medvetenhet om att absint finns, men de flesta av dem vet enbart några sanna fakta om sprit eller alkohol och bara en bråkdel av dem har haft möjlighet att ha ett glas av denna mystiska förfriskning framför sig på bordet.
Således önskar jag med det här lilla inlägget introducera för er läsare några fakta om denna legendariska spritdryck och titta tillbaka på dess enastående förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz under 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.
Mycket berusande samt kryddad med anis, sägs absint ha varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en läkare från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod kända för att ha producera en medicinsk tonic som bar en rejäl likhet med absint.
Ändå var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som sålde formeln till absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som sedan etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic och blev mer omtalad för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, fantasier samt för att skänka inspiration till konstnärer.
Således legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett faktum är att hon inspirerade så framgångsrika konstnärer och författare såsom Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde och Mary Shelley att göra målningar och böcker som har blivit klassiker i världens konst och litteratur.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet och mot absinthe speciellt.
Så kallade vetenskapliga undersökningar gjordes för att förment bevisa att malörtens olja, en av de otaliga ingredienserna i absint, var riskfull och giftig, trots att bara en föga kvantitet malört fanns i en absint butelj.
En annan incident som skedde i början av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall och mördade hela sin familj.
Trots att mannen hade en lång historia av att vara rejält alkoholiserad och missbrukare beskylldes morden på hans absintintag.
Ã…r 1912 blev absint olalgligt i flera europeiska länder och USA.
Frankrike följde efter år 1915.
Möjligtvis för att det var olovlig frukt, har flera av de falska rykten och historier om farorna med absint fortskridit att leva vidare än idag, trots att modern vetenskap har visat att malört inte är mer skadligt eller orsakar vansinne än någon annan okonstlad ingrediens såsom pepparmynta olja eller vaniljextrakt.
Nu, i början av 2000-talet, tas förbuden successivt bort.
I de flesta europeiska länder är absint helt lagligt återigen.
I USA (självklart) finns det än så länge lagar mot att göra samt sälja den, trots att olika företag har hittat på möjligheter att kringgå dessa förbud. Att dricka absint är inte längre ett brott.
För en amerikan, innebär det att det är acceptabelt att dricka absint, så länge du köper det från en juridisk, icke-amerikanska källa som du kan finna på webben.