Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar du ingen mer legendarisk än absint.
De flesta folk har antagligen en grundläggande medvetenhet om att absint är, men de flesta av dem känner till blott några sanna information om sprit eller alkohol samt bara en bråkdel av dem innehar haft chans att äga ett glas utav denna mystiska dryck framför sig på bordet.
Därför vill jag med det här lilla inlägget presentera för eder läsare lite fakta om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess lysande förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.
Mycket berusande och smaksatt med anis, sägs absint ha varit uppfinningen utav Pierre Ordinaire, en läkare från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att äga fabricera en medicinsk tonic som bar en enorm likhet med absint.
Ändå var det Ordinaire, inte Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som sedan etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic samt blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, fantasier och för att ge inspiration till konstnärer.
Således legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Erfaren Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att alstra målningar och böcker som har blivit tidlös i världens konst och böcker.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att påstådd belägga att malörtens olja, en utav de flera ingredienserna i absint, var riskabel samt giftig, , även om bara en liten mängd malört fanns i en absint flaska.
En annan evenemang som skedde i början av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall och mördade hela sin familj.
Även om gubben hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad och missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder och AMERIKA.
Frankrike följde sedan år 1915.
Antagligen för att det var illegal frukt, har flera av de falska rykten samt historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, fastän inne vetenskap innehar visat att malört ej är mer skadligt eller alstrar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.
Idag, i begynnelsen av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.
I de flesta europeiska länder är absint helt lagligt åter.
I US OF AMERICA (givetvis) är det fortfarande lagar mot att alstra och avyttra den, ehuru olika affärsverksamhet har hittat på möjligheter att kringgå dessa bann.
Att inmundiga absint är inte längre ett brott.
För en jänkare, innebära det att det är OK att dricka absint, så länge man köper det från en rättslig, icke-amerikanska källa som du kan finna Internet.
